Vaknar till tystnad och genom de blå kraftiga gardinerna anas solen.
En duvas kuttrande letar sig in genom det öppna fönstret och en bit bort hörs en bil starta.

När vi flög in över Skottland såg det från luften ut att vara väldigt grönt och vara före oss, vilket stämmer. Tulpaner, utslagna träd och massor av rosa körsbärsträd!
Det var många "wow" och "åhhh" när vi åkte från flyge till boendet och såg allt det utslagna.

Efter att fått nyckel till rummet och vilat en stund så blev det jakt på mat. Kollade restauranger på maps och vi valde en Italiensk restaurang en bit bort mycket pga deras Tiramisu som skulle vara något extra.

Helt okej skaldjurspasta, men jag skulle vilja haft räkorna skalade, men efterrätten var verkligen värd varenda pund!

När vi lämnade hade mörkret kommit .

Är läget under kontroll?
Inte det minsta, men snart "smäller" det :-)

Känns så otroligt dubbelt just nu i känslor.
Jag ser fram mot resan, men mår dåligt för att jag ska på semester när jag egentligen borde vara hemma och sörja.
Jag behöver bort ett tag, tänka på annat men får dåligt samvete för att jag lämnar.

Packat klart och i princip även städat färdigt, så Findusvakten kan komma in genom dörren:-D
I morgon går bussen till Arlanda och sedan väntar en hel vecka bland historia, ruiner, hedar och whisky.

Med 2 arbetsdagar kvar innan lite välbehövlig semester börjar jag nu packa väskan och städa lyan...
Eller inte :-)
Fredag och för stunden tvättstugan och medan maskinen snurrar så stickar jag vidare på min "Alasuq tunn" med en maska i taget och högt räknande. Tanken var att plockat med den färdig i resväskan, men den får istället hänga med på nästa semester i Augusti.
Solen börjar visa sig och lyser på balkongen efter en dag som annars varit grå.

?? ? ?? ? ?? ? ?? ? ?? ?

Det finns människor som går genom livet som mattor. Trampas på, utnyttjade, skitsnackade och som bara böjer nacken som om de ber om ursäkt för sin existens...
Jag är tyvärr en av dessa människor.

Jag vill bli gillad, uppskattad, älskad och har dessutom så svårt att säga "nej" för att slippa såra.

Träffade min läkare i dag och fick sömntabletter, för nätterna har varit långa, mörka och väldigt vakna de senaste dagarna.
Sjukanmälan gjordes redan när beskedet kom och jag får se efter helgen hur måendet är, men jag har en sjukskrivning som ligger och väntar om jag känner att jag behöver mer tid... Självklart behöver jag mer tid!! 
Jag behöver mer tid att skaffa minnen, mer tid att ta bilder, mer tid att prata om livet och mer tid att säga allt det som jag aldrig sa...
Denna vecka har gått i ett disigt töcken, ömsom i tårar och ömsom i likgiltighet.

Egentligen vill jag skriva hela händelseförloppet men jag kan inte. Dels vet vi inte men även att det är tillräckligt med osanningar och lögner i omlopp för att få de mest nyfikna människorna att slå frivolter av glädje. Läste på "Flashback" att nyfikenheten är stor, bilder har hittats och alla har sina teorier om vad som händer och sker.

Att främmande människor roas av att rota i en stor sorg och gotta ner sig i smärtan hos de kvarlevande är för mig helt jäkla obegripligt. Jag önskar bara att min syster ska få frid, sova lugnt och slippa all drama och oro.

Jag vill verkligen skrika, gråta, slåss och spotta på ödet, svinet och den som orsakade all denna sorg och smärta...